Return of the princess
Hej, jag är tillbaka.
Efter jag vet inte hur länge. Det har varit jobbigt, och jag har hetsat i stort sett avrenda helg, ofta varannan dag i evckan, och massor... Jag har också börjat gå hos psykolog en gång i evckan, var tredje gången igår, och har i samma veva blivit läkarundersökt och fått börja äta antidepressiva, seronil tror jag de heter. Bara prövningsdosering än, 10 mg/tablett och dag, men dosen ska höjas.
Jag har också gått upp i vikt allt det jag lyckades gå ner i sommar + lite till. Jag trodde faktiskt inte jag vägde såhär mycket, men nu då jag nyss steg på vågen visade den 62,4... det visade den senast i april-maj. usch usch. Men vet ni, för första gånge på himla länge har jag riktig motivation att gå ner i igen. Jag ska gömma, dölja, ljuga, fuska, och gå ner. Springa mig smäl, svälta mig vacker. Jag vet numera att jag har en ätstörning, det är typ konstaterat, och jag inser att det är ätstörningen i mig som talar, men isåfall lyssnar jag just nu, för jag ska ner. Smal. Vacker.
Köksvågen åker fram igen, jag ska bärja väga varenda litet gram keso, varenda hekto morot. Morgonlänkar och kvällspromenader och iForm-träning. Det faktum att jag tummat med L om att börja äta nyttigare gör att jag samtidigt har en ursäkt att inte äta godis, och eftersom mamma börjat med sin gånerivikt-kampanj hemma kan hon inte gnälla på mig om jag kanske äter lite nån gång.
Jag vet hur jag var då jag var nere på 55. Lycklig och smal och vacker. Jag ska dit igen, med min tro och min styrka. Ana-armbandet åker på igen. Fan ta mig, den här tjejen ska klara det. jag klarade det en gång, jag kan göra det igen.
Watch me.
Efter jag vet inte hur länge. Det har varit jobbigt, och jag har hetsat i stort sett avrenda helg, ofta varannan dag i evckan, och massor... Jag har också börjat gå hos psykolog en gång i evckan, var tredje gången igår, och har i samma veva blivit läkarundersökt och fått börja äta antidepressiva, seronil tror jag de heter. Bara prövningsdosering än, 10 mg/tablett och dag, men dosen ska höjas.
Jag har också gått upp i vikt allt det jag lyckades gå ner i sommar + lite till. Jag trodde faktiskt inte jag vägde såhär mycket, men nu då jag nyss steg på vågen visade den 62,4... det visade den senast i april-maj. usch usch. Men vet ni, för första gånge på himla länge har jag riktig motivation att gå ner i igen. Jag ska gömma, dölja, ljuga, fuska, och gå ner. Springa mig smäl, svälta mig vacker. Jag vet numera att jag har en ätstörning, det är typ konstaterat, och jag inser att det är ätstörningen i mig som talar, men isåfall lyssnar jag just nu, för jag ska ner. Smal. Vacker.
Köksvågen åker fram igen, jag ska bärja väga varenda litet gram keso, varenda hekto morot. Morgonlänkar och kvällspromenader och iForm-träning. Det faktum att jag tummat med L om att börja äta nyttigare gör att jag samtidigt har en ursäkt att inte äta godis, och eftersom mamma börjat med sin gånerivikt-kampanj hemma kan hon inte gnälla på mig om jag kanske äter lite nån gång.
Jag vet hur jag var då jag var nere på 55. Lycklig och smal och vacker. Jag ska dit igen, med min tro och min styrka. Ana-armbandet åker på igen. Fan ta mig, den här tjejen ska klara det. jag klarade det en gång, jag kan göra det igen.
Watch me.
Kommentarer
Trackback
