Efter midsommarafton...
Morgonen efter, och vågen visar på första gången sedan jag vet inte när, 57,8... FEMTIOSJU!
Det här har jag såå längtat efter! Av nån anledning orkade jag dock inte riktigt vara glad :P Jag är lite för trött, somnade efter 2 igår och tvingade upp mig själv kanske 20 över 10.
Igår kunde ha varit värre, men kunde också ha varit bra mycket bättre... när jag idag räknade ihop intaget blev det typ tusen gånger värre än jag trodde.
Frukosten och "Lunchen" var ju super, och så blev jag ju då bortbjuden. Började med ett glas champagne som jag inte drack upp hela av för det var rätt äckligt. Sen förrätt med liten bit örtbröd, lite nypotatis och så grönsaker. Högst 200 kcal, typ. Sen varmrätt som nästan var ännu bättre; majskolvsbitar och mer grönsaker, och god potatis. Jag kände mig urduktig. Sen släppte spärrarna lite... de andra åt choklad efter maten och jag tillät mig sjäöv först 1½ bit. Gott. Sen då vi stod o diskade klämde jag i mig minst 4 pepparkakor som stod framme, sedan mera choklad kring efterrätten 8alltså det var såå mycket!), samt då själva efterrätten som var en supergod lingonparfait med kolasås... jag åt dessutom säkert 10 fyllda kex som jag doppade i kolasåsen. Fruktansvärt gott, tyvärr. Med lite salmiakgodis då. Men jag klarade iaf av att säga nej ett par gånger.
Jag undrar om S vet, eller om det bara är jag som är nipprig. Egentligen skulle jag vilja att hon visste. Hon tyckte det var lite märkligt när jag bad om vatten till varmrätten istället för limsa, hon undrade om jag inte skulle ha socker i téet, hon rynkade på näsan då jag till en början inte ville ha choklad, och hon påpekade att jag hade smala lår i bastun. Visst, hon har större lår än mig, men hon är också lite längre, och har proportionabla ben till sin kropp. Hon är absolut inte fet, hon har liksom inget extra nånstans, hon är helt enkelt lite större. Men det var kul att höra att man har smala lår... jag tänker egentligen inte så mycket på mina lår, de är fula, men magen är det jag tittar på. Ful mage, putmage, uschmage.
Flera gånger igår tänkte jag spontant säga åt henne att jag tror att jag fått en ätstörning, men det kändes ändå inte rätt. Sen, om jag börjar gå ner ännu mer, då kan jag säga nåt, om hon inte själv märker eller frågar. Men än känns det bara fånigt.
Men bra, att jag nästan nått mitt första delmål nu, sådär lagom till S&P:s gemensamm fest. Jag vågar kanske moffa lite lite ikväll då, för att sedan gå tillbaka nästa vecka.
Har inte ätit frukost än, bara dedär linfröna i vatten. Hade tänkt ta frukost då också, men jag känner mig så full i magen nu att det känns onödigt... tror jag kanske väntar ett tag än, äter sen frukost (fettfri mjölk med allbran och kanske lite frukt i, antagligen), och så tänkte jag kanske ta min första nutrilettsoppa som sen lunch..! Då gör jag inte alltför stor skada senare idag sen. Åh, jag bävar. Det kommer finnas sallader och tårta och CHIPS och muffins och godis och hjälp. Men det blir bra.
Det här har jag såå längtat efter! Av nån anledning orkade jag dock inte riktigt vara glad :P Jag är lite för trött, somnade efter 2 igår och tvingade upp mig själv kanske 20 över 10.
Igår kunde ha varit värre, men kunde också ha varit bra mycket bättre... när jag idag räknade ihop intaget blev det typ tusen gånger värre än jag trodde.
Frukosten och "Lunchen" var ju super, och så blev jag ju då bortbjuden. Började med ett glas champagne som jag inte drack upp hela av för det var rätt äckligt. Sen förrätt med liten bit örtbröd, lite nypotatis och så grönsaker. Högst 200 kcal, typ. Sen varmrätt som nästan var ännu bättre; majskolvsbitar och mer grönsaker, och god potatis. Jag kände mig urduktig. Sen släppte spärrarna lite... de andra åt choklad efter maten och jag tillät mig sjäöv först 1½ bit. Gott. Sen då vi stod o diskade klämde jag i mig minst 4 pepparkakor som stod framme, sedan mera choklad kring efterrätten 8alltså det var såå mycket!), samt då själva efterrätten som var en supergod lingonparfait med kolasås... jag åt dessutom säkert 10 fyllda kex som jag doppade i kolasåsen. Fruktansvärt gott, tyvärr. Med lite salmiakgodis då. Men jag klarade iaf av att säga nej ett par gånger.
Jag undrar om S vet, eller om det bara är jag som är nipprig. Egentligen skulle jag vilja att hon visste. Hon tyckte det var lite märkligt när jag bad om vatten till varmrätten istället för limsa, hon undrade om jag inte skulle ha socker i téet, hon rynkade på näsan då jag till en början inte ville ha choklad, och hon påpekade att jag hade smala lår i bastun. Visst, hon har större lår än mig, men hon är också lite längre, och har proportionabla ben till sin kropp. Hon är absolut inte fet, hon har liksom inget extra nånstans, hon är helt enkelt lite större. Men det var kul att höra att man har smala lår... jag tänker egentligen inte så mycket på mina lår, de är fula, men magen är det jag tittar på. Ful mage, putmage, uschmage.
Flera gånger igår tänkte jag spontant säga åt henne att jag tror att jag fått en ätstörning, men det kändes ändå inte rätt. Sen, om jag börjar gå ner ännu mer, då kan jag säga nåt, om hon inte själv märker eller frågar. Men än känns det bara fånigt.
Men bra, att jag nästan nått mitt första delmål nu, sådär lagom till S&P:s gemensamm fest. Jag vågar kanske moffa lite lite ikväll då, för att sedan gå tillbaka nästa vecka.
Har inte ätit frukost än, bara dedär linfröna i vatten. Hade tänkt ta frukost då också, men jag känner mig så full i magen nu att det känns onödigt... tror jag kanske väntar ett tag än, äter sen frukost (fettfri mjölk med allbran och kanske lite frukt i, antagligen), och så tänkte jag kanske ta min första nutrilettsoppa som sen lunch..! Då gör jag inte alltför stor skada senare idag sen. Åh, jag bävar. Det kommer finnas sallader och tårta och CHIPS och muffins och godis och hjälp. Men det blir bra.
Kommentarer
Trackback
