Ångestpoesi

Ångest, ångest, i spegeln där,
jag ska bli vacker, jag lovar och svär.
Då hungern mig jagar och lögnerna tär
så springer jag fortare, lyssnar och lär.

Ångest, ångest, som blivit mig kär;
du lovar mig lättnad, jag frågar dig: När?
När skapar du nånsin nåt mer än besvär?
Oh ångest, ångest, när blev jag sån här?

All copyright till Docka, 7.12. 2008

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0