Dag 9

Den nionde dagen av mitt nya jag är snart över, och det har varit en helt bra dag. Kom hem rätt nyss, talade lite i telefon med L och har druckit en kopp te med sojamjölk och läst anabloggar.

Men vet ni vad? Jag tror jag konstaterat en sak. Jag tror inte jag har en ätstörning heller. Jag är en såndär jävla wannarexic. Jag kan möjligtvis ha haft lite anorektiska tendenser i somras, men just nu? Nej. Jag menar, jag har inte rätt att kalla mig ätstörd, jag är inte värd det. Jag äter ju, för helvete, och känner inte skuld över det. Visst, jag räknar timmarma mellan måltiderna, kalorierna i mina tekoppar och sekunderna på crosstrainern, men ätstörd? Jag vet inte... Men jag skulle inte ha nåt emot det. Det här är precis såna tankar jag hade i början av sommaren - Liksom, "ge mig anorexi". FÅNIGA DUMMA DOCKA, jag vet. Men med de tankarna lyckades jag ju gå ner, så what the hell... då var min avsikt att gå ner lite och sen stanna där, och det är min ärliga avsikt också nu, jag har bara sänkt gränsen lite...

Jag börjar jobba 9 imorgon, tänkte hinna fara på kort promenad och yoga lite för det, så jag får nog stiga upp kanske en... halv 8? Ja, det låter bra. Ska bli intressant att se vad vågen säger nu, då vi börjar komma in på siffror som inte är alltför ångestframkallande längre...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0