Dagen efter en hets
Brukar vara hemsk. Idag är det mindre hemsk, och jag undrar om unviersum kanske unnar mig en dag som denna, för ovanlighetens skull, bara för att det är alla hjärtans dag... I don't know.
Jag vill egentligen inte prata alltför mycket om det, för det känns så svagt, men i alla fall: Allt gick helt bra till en början då jag kom till M, jag delade ut lite presenter, plockade upp mina muffins, och de andra påpekade flera gånger hur himla goda de var :) Vi satt och pratade, jag kände mig tomthänt eftersom jag inte hade nåt att dricka, jag fick en drink av A, den var god. Sen i nåt skede tänkte jag att jag vill smaka en muffins. Så då gjorde jag det. Och därifrån gick det.
När klockan var lite före 11 kände jag att jag inte skulle klara av en utekväll, då hade jag ätit 4 muffins, druckit lite, halvstulit lite godis och torkad frukt ur skålar som M hade stående framme (Märk väl - inte tänkt för andra att ta ur...), och ätit en godis som jag fick av J.
Så jag gick, raka vägen till Makuuni och köpte en kanske 400-grams lösgodispåse. Choklad, nötter, torkad frukt, goooodiiiis... övervägde att köpa B&J också, men var inte så sugen ändå. Tur det... Flera gånger under kvällen försökte jag tänka bort alla hets-tankar, njuta av sällskapet, inte fokusera så satans på mat och ätande, men det gick inte... jag försökte också göra sådär som jag tänkt att jag skulle - avbryta en hets mitt i, men jag orkade helt enkelt inte...
Nåja. Jag åt mitt godis hela vägen hem, och packade sedan ner mig i soffan framför en halvdålig film, med täcke runt mig. Satt egentligen och hade det rätt mysigt. När man tänker efter var min kväll inte alltför onormal. Men förstås var jag inte nöjd där än, nej. Jag visste ju vad som fanns i mitt kylskåp, så jag gjorde lite smördeg på lättmargarin, vetemjöl och socker, men det orkade jag inte äta allt av. Nån gån mellan 12 och 1 gick jag och la mig.
Vaknade i flera repriser, drömde märkliga drömmar. Just före 11 kom jag äntligen mig upp ur sängen. Fortfarande sminkad, tänderna oborstade, och med lägenheten i oreda. Diskhon fylld med klet, golvet fyllt med klet, godispåse på golvet och smördeg i ett glasspaket på bordet. Uuuusch... Och det är superfint väder där ute, så hade jag bara uppfört mig igår skulle jag ha kunnat stiga upp tidigt och fara på en lång skön morgonpromenad!
Nu har morgonen istället gått åt till att vela, hur göra? Medan jag tvättat kläder, slängt rester, och plockat undan, har jag övervägt att fasta hela dagen, äta normalt, köra på allévo på jobbet... Efter att ända ha konstaterat att jag inte känner mig särskilt fet, och vågen visat 58,5 kg, efter en hets, tänker jag låta gårdagen passera. Man måste få ha fallbacks, jag vet att det här inte kommer vara den enda. Dessutom är det knappast nån vits med en endagsfasta. Det är ju lite av den här orsaken jag går ner i vikt - för att occasionally få äta skräp, och inte bli superfet av det. Så ja, jag tänkte bara fortsätta som om inget hänt. Hittills har jag dock egentligen inte ätit nåt än idag, men det är för att jag verkligen inte är det minsta hungrig.
Klockan är 11.43 och jag har fått i mig en halv kopp kaffe. Jag tänkte försöka äta en joghurt före jag far till jobbet kl. 13, men om jag verkligen inte känner för det så låter jag bli. Min mage är ändå så fylld än från gårdagen. Lunch på jobbet blir väl kanske... ja, jag vet faktiskt inte. Seitanbullar och grönsaker, tror jag, bara för att få uppätet seitanbullarna, så jag får ta den nästan tomma asken ur frysen. Sen slutar jag 18.15, hem för middag. Vet inte än, kanske gratinerad squasch. We'll see.
Jag hade ju jättemycket filosofiska funderingar här på morgonen, nu försvann alla då jag svamlat om annat.
Jo, en sak - det är efter en hets jag verkligen känner hur ätstörd jag är. Då märker jag, hur jag desperat försöker motverka vad jag gjort, komma tillbaka i mina strikta rutiner, hitta balansen på ståltråden jag själv spännt upp, alldeles för hårt. Och nu har jag ändå inte ångest att lägga till, on top of everything, den har hållit sig borta. Men jag ska minnas dethär - jag ÄR ätstörd. Punkt.
Nu annat. Hoppas den här dagen-efter inte behöver sluta som så många andra...
Jag vill egentligen inte prata alltför mycket om det, för det känns så svagt, men i alla fall: Allt gick helt bra till en början då jag kom till M, jag delade ut lite presenter, plockade upp mina muffins, och de andra påpekade flera gånger hur himla goda de var :) Vi satt och pratade, jag kände mig tomthänt eftersom jag inte hade nåt att dricka, jag fick en drink av A, den var god. Sen i nåt skede tänkte jag att jag vill smaka en muffins. Så då gjorde jag det. Och därifrån gick det.
När klockan var lite före 11 kände jag att jag inte skulle klara av en utekväll, då hade jag ätit 4 muffins, druckit lite, halvstulit lite godis och torkad frukt ur skålar som M hade stående framme (Märk väl - inte tänkt för andra att ta ur...), och ätit en godis som jag fick av J.
Så jag gick, raka vägen till Makuuni och köpte en kanske 400-grams lösgodispåse. Choklad, nötter, torkad frukt, goooodiiiis... övervägde att köpa B&J också, men var inte så sugen ändå. Tur det... Flera gånger under kvällen försökte jag tänka bort alla hets-tankar, njuta av sällskapet, inte fokusera så satans på mat och ätande, men det gick inte... jag försökte också göra sådär som jag tänkt att jag skulle - avbryta en hets mitt i, men jag orkade helt enkelt inte...
Nåja. Jag åt mitt godis hela vägen hem, och packade sedan ner mig i soffan framför en halvdålig film, med täcke runt mig. Satt egentligen och hade det rätt mysigt. När man tänker efter var min kväll inte alltför onormal. Men förstås var jag inte nöjd där än, nej. Jag visste ju vad som fanns i mitt kylskåp, så jag gjorde lite smördeg på lättmargarin, vetemjöl och socker, men det orkade jag inte äta allt av. Nån gån mellan 12 och 1 gick jag och la mig.
Vaknade i flera repriser, drömde märkliga drömmar. Just före 11 kom jag äntligen mig upp ur sängen. Fortfarande sminkad, tänderna oborstade, och med lägenheten i oreda. Diskhon fylld med klet, golvet fyllt med klet, godispåse på golvet och smördeg i ett glasspaket på bordet. Uuuusch... Och det är superfint väder där ute, så hade jag bara uppfört mig igår skulle jag ha kunnat stiga upp tidigt och fara på en lång skön morgonpromenad!
Nu har morgonen istället gått åt till att vela, hur göra? Medan jag tvättat kläder, slängt rester, och plockat undan, har jag övervägt att fasta hela dagen, äta normalt, köra på allévo på jobbet... Efter att ända ha konstaterat att jag inte känner mig särskilt fet, och vågen visat 58,5 kg, efter en hets, tänker jag låta gårdagen passera. Man måste få ha fallbacks, jag vet att det här inte kommer vara den enda. Dessutom är det knappast nån vits med en endagsfasta. Det är ju lite av den här orsaken jag går ner i vikt - för att occasionally få äta skräp, och inte bli superfet av det. Så ja, jag tänkte bara fortsätta som om inget hänt. Hittills har jag dock egentligen inte ätit nåt än idag, men det är för att jag verkligen inte är det minsta hungrig.
Klockan är 11.43 och jag har fått i mig en halv kopp kaffe. Jag tänkte försöka äta en joghurt före jag far till jobbet kl. 13, men om jag verkligen inte känner för det så låter jag bli. Min mage är ändå så fylld än från gårdagen. Lunch på jobbet blir väl kanske... ja, jag vet faktiskt inte. Seitanbullar och grönsaker, tror jag, bara för att få uppätet seitanbullarna, så jag får ta den nästan tomma asken ur frysen. Sen slutar jag 18.15, hem för middag. Vet inte än, kanske gratinerad squasch. We'll see.
Jag hade ju jättemycket filosofiska funderingar här på morgonen, nu försvann alla då jag svamlat om annat.
Jo, en sak - det är efter en hets jag verkligen känner hur ätstörd jag är. Då märker jag, hur jag desperat försöker motverka vad jag gjort, komma tillbaka i mina strikta rutiner, hitta balansen på ståltråden jag själv spännt upp, alldeles för hårt. Och nu har jag ändå inte ångest att lägga till, on top of everything, den har hållit sig borta. Men jag ska minnas dethär - jag ÄR ätstörd. Punkt.
Nu annat. Hoppas den här dagen-efter inte behöver sluta som så många andra...
Kommentarer
Trackback
